Sammanhang

Framförande

Besättning

-- 3*3*3*3* 4331 14 2 str, 2pf

Klassificering

Orkester

Signum

Xl

Språk

Uruppförande

Datum

1966-10-08

Ort och plats

Sveriges radio

Exekutör

Radioorkestern, dir Stig Westerberg

Bakgrund

Kommentar angående verket

Hans Holewa (1905-1991) invandrade 1937 vid trettiotvå års ålder tillSverige från ett Wien vars klimat förorenats både politiskt och konstnärligt.Han kom från kretsarna kring Alban Berg och Anton Webern, detcentraleuropeiska avantgardet. Hade inte Alban Berg avlidit 1935 hadeHolewa blivit hans elev. I Sverige presenterade han Anton Webernsviolinstycken och fick av svenska kolleger veta att den musiken redan varpassé i Sverige. Det tog nästan tjugofem år innan den svenskatonsättarföreningen fann honom mogen för inval. Men de senaste trettioåren kom denne fullständigt trendlöse och konstnärligt omutlige wienareatt vinna alltmer av den respekt han förtjänade. Populär lär han dock aldrigbli. Hans Holewa var verksam i Sverige som tonsättare, pianist, dirigent,pedagog och notskrivare vid Sveriges Radios notbibliotek. Emellanåtgisslade han också skriftligen dem han uppfattade som musiklivetspratmakare och charlataner. För honom var musik en mycket allvarlig sak.Med musik menade han västerländsk konstmusik. Musik var för Holewakonstruktion och fantasi - inte improvisation eller lotteri. Ochmusikskapande var för honom främst en viljeakt. Hans Holewas musik är sålunda vuxen ur en centraleuropeisk tradition. Tillbakgrunden hör Mahler och Alban Berg ( mer än Schönberg). Alban BergsLyriska svit gav honom avgörande impulser att närma sig tolvtonstekniken.I mellankrigstidens Wien läste och stimulerades Holewa liksom mångaandra konstnärer och intellektuella av kulturradikalen Karl Kraus' skrifter;han förnekade inte deras betydelse för hans respekt för form och exaktaformuleringar. Dostojevskij och E.T.A. Hoffmann var andra viktiga författare.I ett par decennier förde tonsättaren Holewa ett ganska anonymt liv iSverige. Det var främst i Uppsalas och Stockholms modernistkretsar hanfigurerade; där han kom åt propagerade han för tolvtonstekniken. Han börännu i slutet av 40-talet ha varit den ende i landet som behärskade denbåde i teori och praktik. Kring 1950 framfördes i Fylkingen två störrekompositioner av honom, Musik för två pianon och Lindegrenkantaten Ochvilar inom oss (1952). På kantaten följde sex-sju års tystnad. Under dessaår av experiment och sökande utvecklade Holewa sin förmåga attextrahera musik ur sina tolvtonsserier, oberoende av 50-taletspostwebernska avantgardism. När han 1959 äntligen åter tog till orda somtonsättare - det skedde med Stråktrion - hade avantgardet rusat förbiHolewa: han fann sig plötsligt vara traditionalist. Likväl blev Stråktrion upptakten till en rik skördetid, främst på kammar-och orkestermusikens område. Hans musik vann efter hand ocksåerkännande i allt vidare kretsar. Förutom en rad kammarmusikverkkomponerade han under 1960-, 70- och 80-talen verk som Komposition förorkester, konserter för viola och violin, cellokonserten Fyra kadenser,pianokonserten, en rad concertinor (varav nr 4 skrevs för LondonSinfonietta), flera symfonier samt operan Apollons förvandling (1971) tillHolewas egen text: en diskussion om musikens betydelse, dess förmågatill påverkan och möjligheter att missbrukas. I den musikdramatiskaepisoden Vittnet (1980) speglas Apollons mord på Marsyas "som enappell att lidanden ej får glömmas". Hans Holewas musik är aldrig elegant, sällan "musikantisk", ofta starktexpressiv och alltid strängt seriös. Dess grogrund är ett hett, mänskligtpatos. Han talar inte om musikens konstruktion eller innebörd med sinalyssnare: "Den som lyssnar hittar meningen i vad jag vill ha sagt - densom inte hittar något blir ändå inte hjälpt av att räkna tonserier ochintervallstrukturer." Det var alltså med stråktrion (1959) som Holewa brötåtskilliga års tystnad som komponist. Trion komponerades på uppdrag avFylkingen och är, som många svenska verk, tillägnad Bo Wallner. Deningår i en grupp av kammarmusikaliska kompositioner som alla bygger påett gemensamt material. Ur ett inledande motto växer fyra delvissammanhängande satser fram: en prövande, preludierande, enpassionerad, mera kontrapunktisk, en inåtvänd, underskön nattmusik ochett avslutande allegro i expressivitet långt mer än lek och motorik. Pianokonserten komponerades 1972 på beställning av Sveriges Radio. Imotsats till Holewas förhållandevis briljanta Fyra kadenser för cello ochorkester från 1969 - hans kanske mest framgångsrika och utåtriktadeorkesterverk - offrar pianokonserten mycket litet åt briljansen. Konserten ärett på mestadels eftertänksam expressivitet inriktat samarbete mellanpiano och orkester kring ett korthugget motivmaterial. Inledningenspunkterade rytmer, fallande kvart och c-mollmotiv väver in lyssnaren i etttungsint landskap i ständig oro och rörelse. Det är musik vars dagrarförändras mer genom förskjutningar än genom kontraster. Konserten hartre satser, av vilka den andra följer attacca på den första. Concertino är hos Hans Holewa namn på en rad konsertanta verk för småmen mycket varierade ensembletyper. Concertino nr VIII komponerades1985 för akustisk gitarr och en liten ensemble, bestående av flöjt, klarinett,horn, violin, viola och cello. Gitarristen Magnus Andersson har samarbetatmed Holewa i utformningen av gitarrstämman. I denna, jämfört med t.ex.pianokonserten, genomskinliga, serena musik, utan skarpa kanter ellerdemonstrativ virtuositet, frammanas en bildsvit i skiftande dagrar.Concertino nr IX, komponerad av en 82-åring 1987, framstår som en avHans Holewas mest avklarnade och klangligt originella för att inte sägaskim-rande kompositioner. Concertinon skrevs till Iskra-ensemblen i SanFrancisco för vokaliserande sopran med diverse mindre slagverk, flöjter (trestorlekar), klarinetter (tre storlekar, varav en bas), violin/viola, kontrabas(med litet slagverk) och gitarr (med slagverk). Det Holewa sade om sång isamband med Tredje symfonin (som också använder vokaliserandesopran) gäller förmodligen här också: "Sång, det är människan innanorden finns". Liksom Concertino nr VIII är nr IX en sammanlänkad kedja avbilder. Duettino står hos Hans Holewa för naken spelmusik i duo-format. Denförsta duettinon komponerades 1983 för violin och gitarr och innehåller tresatser stundtals närmast konverserande kammarmusik, här och varkryddad med sparsmakade klangliga delikatesser. Den helt korta Duettinonr 2 (1984) för flöjt och gitarr är en lyrisk betraktelse som efter hand gliderin i ett tillstånd av tyngdlös och salig enkelhet. Text: Göran Bergendahl 1991. Phono Suecia nr 49 (1991)

Förteckning

Verket

Tonsättare

Hans Holewa

Titel

Komposition för orkester

Speltid

21 minuter 30 sekunder

Kompositionsår

1965 - 1966

Uppgifter

Verkets ID-nummer

102949

Administratör av verket

SMIC (SMIC)

Format

NOTER

search.example

Förhandsgranska

Notexempel (PDF)

Partitur